Amanda Helgesson

Den här dagen var egentligen väntad, nu kom den. Den började så otroligt bra och här är jag nu, klockan sex på kvällen och känner att hela min mur jag byggt upp... har rasat.
För cirka två-tre veckor sedan började jag min medicinering mot förebyggande depression, och så bra jag har mått! Idag kom paniken och jättechokladsuget! Hopplösheten hittade hem och kraften är som totalt bortblåst. Jag som klarade VG+ (3p ifrån MVG) på ett prov från igår. Jag borde jubla... men icke.
Tack och lov så är det BuP som gäller imorgon. Mamma, jag och Tilly ska dit på morgonen. Tilla ska medicineras och jag vidare utredas, jag har en aning om att jag har ännu en sjukdom bortsett från kroniska depressioner.
Det enda jag känner nu är att jag inte orkar, vad ska jag ta mig till? Hur ska jag kunna fortsätta i detta mönster? Det ska jag inte! Men varför kan jag inte bara få må bra och vara lycklig? Jag förstår inte! Jag som kört GI som jag älskar, gått ner 5 kg och känner mig mycket finare, friskare och gladare... och nu är jag förmodligen på väg upp i vikt igen. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.... det är vad jag sagt flera gånger om idag och naturligtvis menar jag inte vikten, jag menar mitt liv.

För övrigt så hade jag min första körlektion idag, och den gick super! :) Michel blev förvånad över hur långt jag kommit på mina körningar med mamma och han tror att min plan om att ta körkort den 27 januari mycket väl kan gå till väga! Weii .... Amanda var glad!! :)


Jag hoppas att ni mår bra, kramar!