Amanda Helgesson

Det enda jag kan få fram är overkligt. Kommer jag gråta? Skratta? Hoppa? Bli stum? Många frågor och hur jag än letar så inte ett enda svar på den frågan. Imorgon när klockan slår 10:45 kommer snubbarna från Australien att landa. Ett år sedan sist, det är vad som gör det overkligt. Känslan av att de kommer till Sverige igen...
Jag är så glad, så sprallig, så tårfylld på samma gång.... på samma gång som jag är så ledsen för dem båda. De lämnar nära&kära där, de lämnar sist liv de båda verkade älska och får komma hem till kyliga Sverige. Jag slår vad om att båda är glada för det, det finns nära och kära här med. Men mina känslor visa medkänsla och jag kan inta styra över det.
Det är precis som när människor säger "jag önskar honom/henne helvetet" hur arg, ledsen eller besviken jag än skulle vara så skulle jag aldrig kunna säga så. Jag kan säga "Han/hon är äcklig" det är det värsta som kommer ur min mun men jag hoppas ändå att personen är lycklig och mår bra. Det är tur det, jag går inte och är arg i "onödan" .... Jag hoppas därför med hela mitt hjärta att båda ser fram emot att komma hem och inte längtar tillbaka för mycket. Att både marko och niklas trivs helt enkelt... annars kommer jag att bli förkrossad på insidan, det vet jag. Så är det!

10:45 wow!